Kärlek vs Rädsla

Kay Pollack säger i sina böcker att det finns bara två känslor som alla andra känslor kommer ifrån. Kärlek & Rädsla. Sen Alfons kom pendlar jag där i mellan. Allt blir så knivskarpt. Han är det absolut dyrbaraste jag/vi har. Kärleken till ett barn kan inte beskrivas med ord. Den är så djup & tar tag i hela mig. Han är helt beroende av oss som föräldrar. Skulle offra mitt liv för honom utan att tveka. När han låg i magen visste jag att jag kunde skydda honom om jag bara tog hand om mig själv & åt rätt. Men nu är han ute i den här världen.

Jag vill leva i kärlek för det är den föräldern jag vill vara för honom, med honom. Oundvikligen kommer de existentiella frågorna. Hur vill jag leva? Vad är viktigt? De frågorna har jag en grund i. Jag känner mig trygg i att jag/vi (oftast) kan ge honom det han behöver. Men sen kommer nyheterna på TV eller jag läser något i en tidning & jag blir så rädd, faller ner i ett hål. Världen utanför, jag kan omöjligt kontrollera hela den.

Jag klarar just nu inte att se våld, krig, klimatpåverkningar, epidemier etc. Jag får ångest & tänker vilken jord Alfons & andra ärver efter oss. Deras barn, mina barnbarn. Blir rädd att jag ska få en sjukdom & ryckas från honom. Jag vill honom det bästa & när sådana rädslor kommer rycks mattan under. Avgrund. Men jag vill leva i kärlek & inte i rädsla. Jag vill inte leva i ständig oro eller kontroll, det tar ju bort förmågan att leva här & nu & njuta av denna fantastiska tid.Jag vill förmedla trygghet. Den här världen är magisk & det finns alla möjligheter, det vill jag visa. Väljer att gå till en klok kvinna nästa vecka, hon får bli min mentor för ett tag för att hitta en grund.

Tror nämligen inte allt handlar om de sakerna jag räknar upp. Tror det handlar om mina rädslor. Jag väljer kärlek.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *